Hajar inte ett jävla piss.

Min mamma har frågat mig hela dagen idag hur jag mår och vad som har hänt, och varför hon hörde mig hela natten. Hon kom in vid 2 inatt och frågade mig om jag ville komma in och lägga mig hos henne. Ja jag vet jättetöntigt och flabbigt. Men inatt hade jag gjort vad somhelst för sällskap i sängen (nicklas sällskap), någons armar runt mig, någon som viskade mig i örat att allt faktiskt kommer lösa sig. Att jag om jag bara somnar så kommer jag vakna upp till en bättre dag, en ljusare än. Men jag gick inte och la mig vid min mamma, jag låg vaken hela natten fick cirka 45 minuters sömn om man vill kalla det för de. Jag hade sån magkramp efter att jag legat över toastolen hela natten och ögonen sved utav alla tårar som jag inte kunnat stoppa. Allt har varit jättekonstigt. Varje gång jag försökte somna, blunda så såg jag dom, jag såg dom göra allt de vi brukar/brukade göra. Allt ditt sätt att kyssa mig, ditt sätt att hålla om mig. Ditt sätt att säga titta på mig, och det värsta själva akten. Men när jag väl vaknade upp eller rättare sagt valde att lämna sängen så mådde jag faktiskt bättre, jag gick väl upp vid tolv efter att bara ha legat i sängen och glott in i vägen sen 7 på morgonen. Gick upp gick runt hemma drack lite juice tog 3-4 godisar tuggade i mig dom raskt och tänkte "de där får vara frukost,lunch och middag" eftersom jag inte vågar äta något annat eftersom nattens spyincidenter skuggade över matglädjen.

Hur jag känner nu? Jag vet inte, ena stunden känns allt helt okej, men sedan så fastnar jag med blicken någonstans och börjar bekymra mig igen.